Hon har varit lite krasslig den senaste tiden och det visade sig att det gick inte att göra något åt det. Hon behöver inte lida nu längre.
Ester har alltid varit en väldigt personlig hund, med stark vilja men alltid positiv.
Hon älskade att städa, dammsugarmunstycket fick en massa bett under årens gång. Det räckte att man frågade "Ska vi städa Ester?" Så for hon upp och sprang fram till städskåpet och lämnade inte det förrän dammsugaren var ute. Gjorde man sen inte det direkt så fick man höra det genom gnäll och skall.
Lika dant var det om man sopade, fönade håret, vispade med elvispen. Hon stod där bredvid och skällde och viftade på svansen.
Nös hon och man sa prosit nös hon igen.
När vi spelade boll, vilket hon älskade att göra, så åt hon ungefär lika mycket gräs som att spela boll om man var på en gräsmatta. Hon gjorde fina nedtagningar och fintade ibland bort sig själv också.
Hon älskade att ligga i sin soffa, hon hade oftast en egen soffa för när hon låg där så bredde hon ut sig. Satt det folk i soffan och hon ville ligga där gick hon runt och tittade på dem så att de skulle flytta sig. Gjorde de inte det så la hon sig med en suck bredvid.
Hon knorrade alltid när hon hade det skönt.
Hon gillade att åka bil, eller kanske mer att vara i bilen. Så mycket att hon en gång åkte med pappa fyra gånger till tippen bara för att ligga i bilen.
Hon älskade sina kuddar och använde dem både till att vila på och att leka med.
Hon pep när hon lekte med sina pipleksaker, precis som om hon pratade med dem.
Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst om Ester, hon har varit en god vän i 10 år och jag har så många minnen med henne.
Hon var helt enkelt en helt fantastisk hund som jag är innerligt glad att jag fick spendera så lång tid med.
Jag har inte så många bilder på henne i denna datorn och kommer inte åt den andra nu på ett tag men detta är Ester, världens bästa hund som jag kommer sakna jättemycket!
Dessa två bilder togs i lördagseftermiddag och är de sista bilderna jag har av henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar