Dag 142

Idag var det inte tröttheten som gjorde att jag inte gick upp i tid, jag ville helt enkelt inte gå upp. Vaknade 6:15 och var ganska pigg men det tog ändå en timme innan jag stod på toaletten och borstade tänderna.

Jag konstaterade när jag kom till jobbet att jag skulle nog stannat hemma, det fortsätter att gå troll i mycket här känns det som. Är det inte strömavbrott pga åsknedslag så är det det fuktiga vädret som sätter käppar i hjulet. Jaja nån gång vänder det väl.

Praktikanten tittade lite extra på mig och frågade: Ida, är det en fästing du har där? Småpanik sprider sig i kroppen – fort in på toa för att kolla. Så klart så var de två närmst upptagna så det var till att springa till den tredje och visst hade hon rätt. En liten liten fästing hade bestämt sig för att sätta sig fast på min hals, vid nyckelbenet. Jag samlade styrka, svor över att jag har så korta naglar och knep till. Jag har plockat ganska många fästingar på hästarna den senaste tiden och träningen har gett färdighet så jag fick ut den lille jävlen på andra försöket. Den finns inte längre nu, dödade den (har inga problem att döda fästingar, de popar lite festligt om de inte är för stora för då är det äckligt…) och spolade ner den. En begravning värdig en fästing.

Nu ska jag äta lite, rida två hästar sen blir det nog sängen. Börjar bli lite seg redan nu.