Dag 63

Oj vilken konstig dag detta har varit

Den började bra, kom upp i tid för en gång skull. Satt mig framför datorn och trixade lite. Lackade ur på facebook så jag nästan blev sen. När jag kommer ut i stallet så är hästarna riktigt på g. Happy så pass att hon inte kunde bärga sig tills hon fick sin mat i krubban utan tar ett stort bett av mig istället, hon höll på att slita av mig bhn… Då hade jag ändå en ytterjacka och tröja ovanpå. Tur var att det inte gick hål på kläderna, men jag lär få ett fint blåmärke där. Förhoppningsvis blir det inget ärr av såret, fast jag brukar inte ha sååå urringade kläder så jag klarar mig nog ändå. Ont gjorde det i alla fall och svider lite gör det nu. Men men jag överlever.

Det var några händelser direkt efter lunch som vänder den trista och deppiga förmiddagen till nått roligt och spännande.
När jag kommer till kontoret möts jag av ett sms från en kompis, hon har blivit vän med en person på facebook. En person som vi såg i tisdags men som vi inte känner och den här personen hade addat henne. Hon var väldigt förvånad och det blev jag med, men kul att få en sådan twist på vardagen.
Jag blev såklart lite avundsjuk att inte jag fick nån vänförfrågan för sån är jag, vilken egoboost det hade varit, men tycker självklart att det är kul för min kompis.
Inte för att jag tror det gör från eller till, utan mer på sättet det uppstod. Om det varit en annan person som addat henne då så hade varit värre, mycket värre hahahaha
Hade en liten känsla att om jag la ut de där bilderna på facebook skulle nått hända. Ingen aning vad, men jag hade rätt, nått hände. Kommer det mer eller är det över nu?

Bara en liten stund efter att jag fått det där smset och kollat läget så får jag ett telefonsamtal med en förfrågan om att fotografera lite modebilder till en affär i byn. Detta tack vare bilderna på Sara som jag tagit.
När jag väl lagt på så var det som om jag fått en sockerchock eller nått, visste inte vad jag skulle göra. Kunde inte tänka klart och bara irrade runder, så det var kanske tur att det inte var jag som fick vänförfrågan. För då hade jag väl inte kunnat göra nått på jobbet på eftermiddagen…

Det tredje som hände var att en kille som jag snackat mycket med i Schweiz ringde bara så där och önskade mig en trevlig helg. Jag har inte kontakt med honom dagligen längre som jag hade förr i och med jobbet och har bara haft lite mailkontakt sen han slutade. Och nu så ringer han helt plötsligt, jag saknar honom faktiskt. Inget amoröst eller så utan bara att snacka med honom, fick träna mycket på engelskan och han blev genom åren en mycket bra vän. Han vet saker om mig som inte så många vet och en av de få som fått uppleva den riktiga Ida även om vi aldrig träffats. Det irriterar mig lite, att vi aldrig fick träffas. Får väl styra upp nått själv kanske.

Nu bär det snart av hem till Sara för lite tjejhäng, pizza och en jäkla massa skitsnack.
Ska först ut och fodra hästarna, får kanske ta på mig en brynja eller skottsäkerväst eller nått så att inte mitt vänstra bröst också får sig ett bett.